Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Samuel Beckett...irländsk författare som fick Nobelpriset nån gång och skrev på både engelska och franska. Läs gärna Watt, Murphy, Molly, Malone dör...I väntan på Godot...


Trix och Rosk






Jag vet inte hur det började det här att han började...lustigt sätt att inleda en text, verkligen underligt, men jag har ju inte avslutat meningen än så dra nu inte för höga växlar på det ni tror är dumhet från min sida utan luta er bara tillbaka och låt mig sköta det här på det sätt jag gör. Det är inte sagt att det blir det bästa sättet men fuck fuck ta i trä...eller hud...kanske inte det sämsta heller. Vad vet man egentligen om sätt ?

Jag är förföljd av en man som kallar sig...ja vi kan kalla honom för doktor Os...eller kanske Osborn. Men Osborn är inte särskilt troligt för han talar samma språk som jag gör nu när jag skriver och där ingår inte ett ett sånt ord. Det kanske ni inte visste men då vet ni det nu. Jag har inte tid, vett, etikett, svett eller nåt annat som slutar på ...ett, att ens försöka förklara hur dessa saker hänger ihop men för satan tro nu åtminstone på det. Resten kan ni tycka vad som helst om. Och det gör ni också. Såna är ni. Jag med är jag rädd. Eller rädd och rädd...ja jo visst...vettskrämd har jag alltid varit så varför skulle jag inte kunna vara rädd.

Låt oss därför för enkelhetens skull kalla den här mannen för Doktor Os eller kanske helt enkelt...vad ska han välja nu...Doktorn eller Os...äsch ! det får bli Rosk. Jag orkar inte välja så jag slår ihop. Jag vet inte om jag har rätt till det men för mig då för guds skull inför rätta i denna sak så tar vi den där. Jag har inget för mig. Det är den enda friheten jag äger. Vill någon ta den ifrån mig så varsågod. Det har jag inget emot. Jag är för det mesta här livet. Även när det tar emot.

Han kan ringa flera gånger om dagen. Hå hå tänker ni det är väl ingenting. Någons gamla gallsjuka mor som längtar bara efter att få höra dig sucka i telefonen kan ringa upp till 117 gånger om dan. När du suckat över hennes röst som knappt hörs men som du har på insidan i flera upplagor...och smällt igen mobilen...eller har du en gammal jävla telefon fortfarande du lyckans ost !...när du "lagt på" så fortsätter den gallsjuka rösten på insidan och då frågar du dig för hundrafemtielfte gången varför du överhuvud har svarat...jag höll på att säga har en mor.

Det här har nu pågått i en evighet. Där ljuger jag tänker ni och det kan hända men vad spelar det för roll. VAD SPELAR DET FÖR ROLL ? Han försöker härma den där gallsjuka modern kanske...trots att de inte känner varann...hon är uppdiktad..det förstod ni va? Han är desto verkligare. Jo jag har sett honom. Jag har tagit i hans hand. Den glömde jag med en gång men minns lik förbannat att jag hållt i den. Minnet jävlas med mig och det är helt ok men på fel sätt.

Jag hade hellre glömt bort att jag tagit i honom men kommit ihåg handen. Varför frågar ni. Därför att jag själv saknar en hand kanske. Håller den analysen eller går den av om man hackar den i bitar ? Självklart. om man hackar nåt i bitar så lär det nog fan också gå av. Så ser jag på saker och ting men jag är gudskelov ingen logiker för det. De är avskyvärda. Jag har glömt varför jag tycker så men hela jag...jag heter Trix förresten...hade jag glömt att presentera mig ? Så förargligt. Fram till nu har ni alltså fått lov att läsa en text framkastad som av en idiot utan att denne ens avslöjat sin identitet ! Men värre saker har hänt och kommer att hända.

Hela Trix tycker så...nu blev meningen förståelig för er. Eller inte. Ändå måste ni läsa vidare...som av en gammal ohejdad vana. Jag fattar ingenting men jag går framåt. Erkänn ! Så har ni det. Alla har det. Det kallas för att leva.

Han vill tala i telefon den här Rosk...det är finlandssvenska och betyder skräp....Jag skulle kunna öppna samtalet och låta honom tala...gå och skita under tiden...om jag nu gick till skithuset...eller koka en kopp kaffe...om jag gick till köket...eller ta en tur på rullskridskorna...om jag gick till förrådet...men jag öppnar inte samtalet mer. Det är otroligt eller det låter i alla fall otroligt i mina öron men jag verkar ha lärt mig något under denna evighet jag levt i...har levt i...hade levt i...nu blev det svårt...kommer att leva i...nu blev det lätt igen.

Lärt att så fort det där ordet Rosk syns på mobilen så tänker Trix...det var jag det...att nej jag svarar icke nu. Inte nu. Inte nu. Inte nu. Men nu...för då är det plötsligt min vän åklagaren som ringer och vill klämma mig på detaljer men det tar vi en annan gång. Han borde inte ringa mig. Jag kommer att berätta det sen när vi ställs öga mot öga och jag svarar skyldig och oskyldig under samma sekund. Då får han det svårt. Nåt jävla roligt ska man väl ha medan man dör.

När jag trycke den där handen en gång och gud vad jag ångrar mig, så talade han om politik tror jag. Eller barn. Eller fotboll. Eller om sitt avslutade äktenskap. Avslutade ! Det låter bra. Tänk att det går att säga det ! Det är klart nu det här. Vi kan avsluta. Det är färdigt och slut. Det finns inga känslor där...vad ska man med det till om man nu ens tänker på ord som avslutning osv osv. Affären är i hamn. Eller gick i stöpet. Men då var det uträknat så för nu är förbundet och allt vad det gav och fr a inte gav, avslutat. Var och en packar en koffert och lägger ringarna...i en påtta.

Jag vet inte varför jag berättar om Rosk för er. För att få min tid att gå antar jag. Skynda på min upplösning...mitt eget slut. Det får räcka nu. Det säger jag varje varje morgon när jag pissar ut nattens blod. Det får räcka nu. Det är inte för sent.




Prosa av Gunnar Hilén VIP
Läst 247 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-12-11 21:18



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Uppmuntrande tack !
2011-12-12

    Faileborg
Wow Gunnar. läste din text och blev mer och mer häpen. Det är precis detta livet är. En karusell utom kontroll. Om man släpper kontrollen visar sig galna sidor. Sjukt intressant.
2011-12-11
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP