Jag vill inte riktigt samsas om dig nu - du dysterkvist vän ifrån Helvetet. Helvetet med versal din födelsedag till ära. Som så många gånger förr. Sanna mina ord. Sanna dina ord. Vart tog du vägen när du var liten? Försvann du in i tapeten? Var det en sån blomma du blev? Det var väl duktigt ändå? Själv kunde jag inte gömma mig någonstans i verkligheten. Jag fick gå in i låtsasheten. Ta fem djupa steg inåt och gå vilse i min egen kropp. Glömmas bort. Visst är det otroligt ändå! Att överleva genom att utplånas!