Iskallt krossas din sårbarhet under mina stålskodda kängor
Min oförmågas orkan river upp sårskorpan på dina kinder

Du bär i blottade händer ditt bultande hjärtas längtan
efter tröst och gemenskap

Min hybris blir din död
mitt ego skär blodspår i snön
iskristallerna blänker
som tårarna jag vägrade torka

Hur länge ska mitt högmod rasa
krossa, förstöra och trasa
krasa sönder
sköra isar