hör mitt hjärta ropa fast min tunga är stum
hur sorglig är inte min vandring nu på denna jord
så jag fattar min penna i min kammares ensliga rum
jag stirrar på det tomma bladet och söker finna ord

så med brustet hjärta och med tårar i blick
dessa få rader jag sätter här på pränt
en chans till kärlek och lycka i sanning jag fick
en gång jag denna vackraste av alla känslor har känt

men av den jag höll kär finns nu blott tårarna kvar
i min ensamhet denna olycka mig så förtär
obeskrivlig är smärtan som itu mig sliter och drar
så förlorad som den olycksaligaste dåre jag är

men om allt är mig förlorat varför söker jag tröst
i min förtvivlan jag vägrar tro att kärleken i mig är död
fast dödsskuggans mörker har slagit rot i mitt bröst
jag ber om räddning och kärlek ty jag driver så ensam i nöd