På dagen lekte barnen på den vintervita innergården där solljuset gnistrade i snön. De byggde snölyktor, sprang kring helt vilda i snöbollskrig och åkte nerför en liten tefatsbacke full av liv. Vaktmästarens fick en spjuverblick bakom ratten på den lilla traktorn med snöslunga och hade säkert lika roligt som barnen, när han bullrade fram med sin snöbollsmaskin.
När skymningen låtit dagen mjukglida in i sömnen och gården färgats blå av mörkret, lekte disiga skuggor i frosten utan att röra sig under de skygga vägglamporna. Nattens gäster intog lekplatsen och fickuret visade 1:59. En katt stannade till innan den hoppade ljudlöst till andra sidan planket med smidig värme. Koltratsen sjöng tveksamt mot gryningen men vackrast i världen. Min känsla och tanke fylldes av en sorts ljus som visste att livet var betydligt mer än det som fångas av ögat.
Minnen av konstiga, ovärldsliga saker började flyta upp i mitt medvetande som drivved på en tidlös flod.
Gamle Olof kunde höra visslan från tåget långt innan nån visste...Mamma sa att man skulle lyssna till kloka gummor och skogsfolk. Då Hanna, den sötaste flickan av alla jordens femteklassare låg orörlig på botten i bassängens djupa ände....sa hennes syster att hon kommer att klara sig när brandmannen kommer. Efter att den lokala tidningen tagit foto på pojken som räddade henne och som var kanske sjutton, kunde man läsa på första sidans nedre del att han alltid vetat att han skulle bli brandman. På bilden log han vuxenmanligt med alldeles för vackra ögon och tänder, för en by i Skåne och han skulle komma att gifta sig fyra gånger.
Två veckor efter jul och nyårsfirandet stod jag här vid köksfönstret och vilade ögonen på den blå natten. Det var stjärnklart över Malmö. De dörrar som öppnats var intill mig själv och inget hade märkts eller hörts från fickuret som låg på bordet på den plats som var självvald.
Jag längtade efter kaffe och ville fylla rummen med doften av zoegas kokande mörkrost. Kaffekokarens röda knapp lyste och med ett bubblande ljud i öronen återvände jag till rummet. Uret lyste med sitt gröna ljus på väggen och dörren väntade på glänt. Inget som var vanligt fanns kvar och om jag förlorade min vardag kunde jag kanske köpa tillbaka den med blickar av äventyr. Jag gick in genom dörren där en grågul sörja flöt runt om mig. Jag såg flickorna....