Hur en kvinna eller man är funtad
beror dels på hur kvinnors
och mäns hjärnor är konstruerade
och dels hur man personligen 'tänker och använder' hjärnan.

Det vill säga att det finns kvinnor
som tänker mer lika män
och män som tänker mer lika kvinnor.

Och därför lättare löser uppgifter som betrakas
som mera 'tillhöriga' det andra könet.

I övrigt är det så att en kvinnas båda hjärnhalvor
samarbetar på ett helt annat sätt än en mans hjärna,
där hjärnhalvorna mera är sådana
att de jobbar en hjärnhalva i taget.

Därav en hel del stora 'kapacitetsskillnader'.
Det är också därför det kan vara lätt meningslöst
att som kvinna begära att en man skall tänka
och agera så 'därför att en kvinna åtminstone kan det'
och likadant åt andra hållet då.

Att bli arg på någon därför att hon eller han är 'olik'
en själv blir därför också lätt meningslöst.
Däremot kan man ju möjligen lära sig att agera
och tänka på ett för den andra/andra likvärdigt sätt.

Man kan förstås lyssna på varandra
och kanske även acceptera varandras
såväl olikheter som likheter, även om det är svårt.

Att tvinga sig att acceptera något är att göra våld
både på sig själv
och den världsbild man är behäftad med.
Det krävs såväl viljestyrka som mod.

Något som någon ibland 'saknar',
det vill säga
'för stunden om inte annat'.



(Texten har legat och vilat sig i utkast
sedan 28 12 2011. Bilden är även den med tagen.)