Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev, publicerade och insåg att "I have to kill some darlings".


Alltså jag är inte besatt!

u har kaffefläckar på alla dina gråa munktröjor och läser dagstidningar på caféer. Du vet vad som händer ute i den där stora världen och på kvällarna äter du popcorn och tittar på gamla filmer. Fast det är komedier skrattar du aldrig högt. Du bara ler och slickar bort saltet som fastnat på dina händer.

Dina ögon är världens brunaste och jag ser dig ibland i mataffären. Då lutar du armbågarna mot handtaget på din kundvagn och funderar på vad du ska äta just den där kvällen. Din frukost är alltid kokta ägg och filmjölk och din kundvagn är full av köttbullar och sparris. Bara för att du köper fem Granny Smith-äpplen åt gången gör jag det också och försöker gå så nära jag kan utan att du ska märka. Utan att du ska se mig på andra sidan hyllan.

Mitt skafferi är fullt av havregrynspaket och ketchupflaskor med dina fingeravtryck. Jag köper allt du plockar ner från hyllorna men ställer tillbaka. Även om det är sånt du inte vill ha, så är de där sakerna heligare för mig än alla reliker som någonsin funnits. Det är som att jag har ett museum med mat jag aldrig kommer förmå mig själv att äta av i mina köksskåp. Det kanske är lite konstigt, men jag tänker att en dag kommer även resten av världen att förstå. Då kommer människor från fjärran länder vallfärda till mitt kök för att titta på min samling. Det måste vara så. För vill inte alla ta på dig? Vill inte alla se dig stå där och fundera i mataffären? Jo. Det kan ju faktiskt inte finnas någon som inte vill ha dig. Hur skulle någon inte kunna vilja det när du lyser så satans starkt att man nästan får ont i ögonen. Dina tre födelsemärken i nacken. Din lugg över pannan. En doft i min näsa överallt.

Vi bor vägg i vägg och jag tänker att kanske står din säng i din lägenhet precis på andra sidan väggen om min. Jag inbillar mig att jag hör dig gå över golvet på kvällarna, att jag hör lakanen prassla när du kryper ner för att lägga dig och när du släcker din sänglampa är jag så säker på att det är på riktigt att det bara inte kan vara inbillning. Det kan inte. Det är inte, jag är så säker.
Ibland när allt annat är tyst, hör jag dina sovande andetag mitt i natten. Hör hur du mumlar något. Hur du ler i sömnen. Sen är du i alla mina drömmar.

Det var en onsdag jag blev kär i dig och nu är tio dagböcker med dig på varenda blad i min skrivbordslåda. Du råkade stöta i mig i tvättstugan och sa "Hoppsan, nä men ursäkta mig så mycket!". Du log när du plockade ut randiga tröjor ur tvättmaskinen och du hade strumpor med stjärnor på. Jag vågade knappt titta mot dig.
Ditt tvättmedel som gröna äpplen. Tusen fjärilar i min mage.

Dagar jag inte ser dig är fulla av svärta och en pulserande längtan.
När jag ser dig skratta mot en kassörska dör jag inombords. Mitt huvud som snurrar, bilder jag inte kan få ut ur mitt huvud på en vecka. Bilder av henne och dig. Bilder som bara finns i mitt huvud, eller? Är det på riktigt?
Det gör så fruktansvärt ont. Så mycket smärta.
Svartsjukan river mig i bitar.

Alltså jag är inte besatt. Jag bara råkar veta att du varje dag klockan sextontrettiosju kommer gående från bussen. Det är du med en blå väska över axeln, ditt hår som flyger i vinden. Jag har skrivit ner, antecknat varenda plagg du har i din garderob, vet precis hur dina fötter rör sig.
Dagar med din gröna jacka och röda adidasskor är lite extra fina.

Det är du överallt. Alltid, för du bor i hela mitt huvud, i hela mig.

En dag kommer du komma fram och prata med mig. Jag kommer sitta på en parkbänk och du kommer sitta bredvid. Fast det är första gången vi pratar med varandra kommer allting vara så naturligt. Det kommer att vara som att vi alltid känt varandra och du kommer le och säga "Enda sedan den där gången i tvättstugan, enda sedan den där onsdagen då jag stötte i dig har jag inte kunnat få ut dig ur mitt huvud. Jag älskar dig.". Sen kommer allting att bli underbart. Fåglarna kommer kvittra vår gemensamma sång och solen kommer att lysa som en strålkastare rakt på oss mellan alla regntunga moln.
Jag vet att det där kommer hända. Jag vet att det kommer hända snart. I min anteckningsbok finns minst tjugosju tänkbara scenarier till över hur allting kommer gå till. Sen kommer vi gå hem och riva den där väggen mellan våra lägenheter och skratta när vi upptäcker att våra sängar står där precis exakt bredvid varandra på varsin sida om väggen som ligger i spillror på golvet. Vi kommer att vara lyckliga föralltid, jag vet det.

Snart kommer det att hända. Snart. Snart tar du min hand i din och sen går vi mot den där rosa solnedgången på en öde strand med ljumma vågor som sköljer in över sanden. Snart snart snart. Du måste bara se mig på andra sidan den där hyllan med konserver och inse att jag är precis den du alltid drömt om. Fast bättre.
Krossade tomater i mataffären.
Jag vet ju precis vad du gillar och kan laga dina favoriträtter. Jag kan börja öva redan nu.

Ibland låtsas jag att allting redan hänt. Att vi redan träffats, redan känner varandra. Vi bor tillsammans och sover tvärsöver den där rivna väggen. På morgnarna äter vi kokta ägg och filmjölk. Du rör dina händer i luften när du berättar om något som hänt på andra sidan jorden. Ibland är du allvarlig och ibland skrattar du åt något roligt och jag skrattar också. Dina bruna ögon som ler, de där födelsemärkena i nacken. Ditt hår som kittlar mig i näsan.
Du doftar äpplen och en liten smula salt.

Jag lever i de där fantasierna mer och mer. Det är inte så svårt att låtsas att du är min verklighet. Inte svårt alls. Jag sitter vid köksbordet och löser alla korsord. Låtsas bara att du är inte där för klockan är inte sextrotrettiosju än men du kommer snart.
Ibland är du inte där för du är och handlar dagstidningar att läsa när vi dricker kaffe, ibland är du och hyr filmer vi ska se. De är alltid svartvita och du har sprungit iväg efter att ha fort upp efter en plötslig impuls "För du bara måste se den här filmen! Jag vet att du kommer älska den för jag känner dig så himla väl. Sätt på popcorn så kommer jag alldeles alldeles strax!" och hela lägenheten doftar popcorn och om jag bara låtsas att du gått ut ett litet tag, så är allting nästan verklighet. Det är nästan på riktigt då. Du skulle mycket väl kunna komma in genom dörren när som helst och säga "Nu är jag hemma. Åh, vad jag har saknat dig!"




Prosa (Novell) av som du
Läst 320 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-12-17 00:44



Bookmark and Share


    Gurkmeja
Wow. Läskigt, men det är nog det som är tanken. Beröm!
2011-12-17
  > Nästa text
< Föregående

som du