Den kallaste vintern i stan hade vi
Dagar fyllda av snö och av leda
Du fick mig att känna mig modig och fri,
att stå ut från måndag till fredag
Men på gatorna i ett folktomt Gbg
Tio minus och snötyngda tak,
Gick vi längs Avenyn med varandra, nervöst,
men trots allt världens enklaste sak

Den grönaste våren i majsolens glans
Dagar hoppfyllda, ljusa och klara
Vi låtsades att de bekymmer som fanns
inte syntes fullt så uppenbara
På kärleks kafé i det vackra Vasastan
fick vi njuta av vänskapens ljus
Och när junivärmen drog in som en orkan
Drog vi ut i jakt på ungdomens rus

Den finaste hösten och löven föll mjukt
Den var både intressant och sagolik
Det är konstigt när ett äventyr känns så sjukt
och så bra att man glömmer all logik
Och i skolbänkens färglösa trä och tristess
flöt timmarna förbi som i trans
Vilken tur att det räcker med ett litet sms
för att veta att du finns där nånstans

Den kallaste vintern, tillbaks på ruta ett
Nu far vi tillbaka till måndag
Kärlekens nyckfulla vind vänder lätt,
kastar in oss i ångest och vånda
När den arktiska tundran gror fast i vårt land
När träna har tappat alla blad
När den nordiska kylan drar ner söderut,
når den till och med fram till vår stad

I min fantasi är du lycklig nu
Du har förträngt allt som vi gjorde
Men i fantasin finns bara du,
och jag saknar dig mer än jag borde
Att ingen av oss har kunnat se
Jag har farit fram och du har fått väja
Men nu är det slut på min odyssé
Jag saknar dig mer än jag kan säga