Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett år senare

Den värsta dagen i hela livet
lärde mig mer än jag kan förstå
Nu tar jag inget för givet
Jag ville springa iväg men nu orkar jag inte gå

Jag försökte leva, försökte skratta
Fick nya vänner och minnen som tröst
Men inget kunde förmå mig att fatta
att till och med sommarn har ett slut, men varför höst?

Jag litar inte på någon alls
Jag vill dö med dina fingrar runt min hals
Om jag måste leva vill jag göra det på mitt sätt
Allt jag vill är att hitta nån som är som jag
men jag orkar inte leta varenda daG
Bara stick hem och beundra era egna självporträtt

Sen slet jag bort min ögonbindel,
försökte hitta nåt att luta mig mot
Överraskningen gav mig svindel
Jag ville bara kika men skammen tog emot

Det är för mörkt att se på natten,
på dagen för varmt att röra sig
Om några männskor hinner ifatt en
ska man skrika "kom inte nära mig!"

Jag tänker aldrig bli en av er,
hur mycket ni än försöker få mig att le
Jag tänker inte bli känslokall
Sköt era egna liv, det är vad ni borde
Ni känner mig inte hur mycket ni än tror det
Jag vägrar stå bunden i erat stall




Övriga genrer (Visa/Sångtext) av Gurkmeja
Läst 257 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-12-18 22:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gurkmeja