Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

White trash rockar!

Som alla säkert har märkt så beskriver och hånar jag ibland äktsvenskt white trash i mina texter. Varför gör jag det?
Jo, det finns flera anledningar. För det första så känner jag en fascination och en slags hatkärlek till dessa människor. De är lätta och tacksamma att beskriva. Har man inget att skriva om, ja då kan man alltid svänga ihop en text om någon bloggande white trashmorsa som man har retat upp sig på.
Därför har jag så många gånger skrivit om Lenita och Mange och alla deras små relationsproblem.
”Igår kväll gick Mange och jag på bio, det var den nya Rambofilmen. Åh, Rambo är så jäävla sexy asså! Mitt under filmen blev jag kissnödig och smög iväg till toa. När jag var färdig så bestämde jag mig för att överraska Mange. Rambo hade gjort mig lite vild i trosorna. *Fniss!* Jag smög mig ned intill Mange, öppnade gylfen och började suga. Mange älskar sugjobb. Han sprutade nästan med en gång. Jag fick hela håret fullt.
När filmen var slut tändes ljuset och jag upptäckte att jag hade satt mig i fel rad. *Skratt*.
Killen såg jättelycklig ut. Det gjorde inte Mange. Han satt några rader längre bak och såg arg ut. Jättearg. När vi kom hem så söp sig Mange full och jagade mig runt hela lägenheten med ett fälgkors samtidigt som Kevin bölade så snoret rann.
Dumma Mange!
Jobbiga jävla Kevin!”
 
För det andra: Jag är själv delvis White trash. Jomen. Och jag skäms inte ens för det. Jag gillar att odla mina white trashegenskaper.
Det är kul att vara White trash!
Notera nu gärna att jag skrev delvis. Jag är inte WT till etthundra procent. Jag lever inte på socialbidrag, jag ägnar mig inte åt kvinnomisshandel och jag är inte överviktig. Inte heller så bär jag mysbyxor av s.k. camo-style och jag tycker inte det är coolt med tatueringar och stora schäferhundar.
Men i mycket annat så uppfyller jag faktiskt kriterierna för äkta White trash.
 
Det finns så mycket positivt med denna livsstil. Det är härligt att kunna ge fan i karriärhets och slippa jobba livet ur sig för att kunna få ihop till skulder, lån och räntor.
Det är trevligt att äta snabbmakaroner och falukorv framför TV:n. Fiskpinnar är godare än pilgrimsmusslor och grillkorv är att föredra framför oxfilé.
Jag behöver inte slänga ut en massa pengar på fåniga viner och dyr whiskey som jag ändå bara tycker är äckligt.
Inte heller gillar jag att gå på fest.
De äkta white trashhanarna samlas i stora skaror, helst hemma i någon lägenhet. Sedan sitter de i vardagsrummet och brölar ikapp till tonerna av Elvis Presley eller någon annan amerikansk dansbandssångare från femtiotalet.
Själv så avskyr jag femtiotalsmusik.
Jag sitter hellre ensam vid min dator lyssnar på åttiotalsmusik eller något annat som eldar på sentimentaliteten.
En gammal kompis till mig som vi kan kalla för Micke är av en ovanligt lömsk och förslagen art som aldrig försitter ett tillfälle att hugga mig i ryggen. Han kommenterar ofta mina texter.
Mickes aversion mot White trash är vida känd. Mycket tack vare att han själv härstammar från någon vägkorsning i södra Norrlands tattarbygder. Man skulle kunna säga att han mer eller mindre föddes in i denna kultur. Men någon gång så fick Micke chansen att ta sig därifrån. Någon rekryterare var på tillfälligt besök på pappersbruket. I matkön uppe i matsalen fick de kontakt. Rekryteraren såg att det fanns potential hos Micke. Kanske tänkte denna rektryterare att här har vi en man som trots sitt ursprung kanske skulle kunna börja raka kuken, klä sig som en sprätt och dricka kaffe vid en dator på ett kontor?
Jodå, Micke var av den rätta ullen.
Så Micke gjorde slut med sin Merja, sålde sin Volvo med taklucka, spoiler och sänkt front, slängde sina gamla vinylskivor med Eddie Meduza och Elvis och drog till stora stan.
Idag bor han i Stockholm och låtsas inte om sitt ursprung.
Merja kunde aldrig glömma Mickes svek och tröstade sig med ortens intelligensreserv bakom korvkiosken varje lördagskväll. Hon fick till slut en son med en halvapa som jobbade i lagret på ortens nedläggningshotade Konsumbutik. Sonen bär Mickes förnamn. Hon hoppas fortfarande på att Micke ska komma tillbaka, köra upp intill henne med sin gamla Volvo, öppna dörren och säga:
- Hoppa in!
Sedan åker de till sjön, dricker folköl, sniffar lim och ger efter för sina köttsliga lustar. Mickes liv i Stockholm och Merjas alla bekantskaper vid korvkiosken är ett avslutat kapitel.
 
Men så blir det aldrig. Micke trivs med sitt nya liv i Stockholm. Han kommer aldrig tillbaka. Det blir ingen kvalitetstid vid sjön något mer.
Stackars Merja.
Varje morgon klappar Micke in Eau de kukvatten i sitt nyrakade skrev, knyter slipsen och lämnar sin hårt belånade villa (inte hus, villa minsann!) och tar stora fina bilen till kontoret där han jobbar som konsult med ansvar över kostnadsbalanserade produktanalyser.
Jag är inte ett dugg avundsjuk.
Varje morgon så går jag med mitt orakade skrev till mitt arbete och jag behöver inte tänka på karriär och liknande dumheter. Jag behöver inte dra in en massa stålar till banker och kreditinstitut. Jag behöver inte förnedra mig lika hårt. Jag kan unna mig lyxen att skita i allt vad karriärhets heter.
Jag tror inte på skulder och lån och jag föredrar frihet framför status.
Micke kan skriva mycket träffsäkert. I en tidigare kommentar så skrev han bl a:
”Några saker som är kännetecknande för vitt skräp:
- Bor i lägenhet
- Spenderar mycket tid på internet.
- Anser att pizza och läsk är höjden av en kulinarisk upplevelse.
- Tycker att vardagsrumsbord med klinkerplattor är stil och klass
- Röker
- Stryker inte sina kläder."
Det var mig han syftade på och ja, det mesta stämmer faktiskt.
Röker gör jag. Det är dumt men det är som det är. Inget jag försvarar.
Jag älskar att hänga på internet så där erkänner jag mig också skyldig.
Pizza är gott och var smakar pizzan bäst om inte vid datorn? Här kan jag t o m kombinera tiden på internet med snabbmaten.
Vardagsrumsbord med klinkerplattor har jag faktiskt och det var inte förrän Micke påpekade att detta var White trash som jag reagerade på det. Han har rätt. Mycket träffsäker iakttagelse!
Och nej, jag stryker inte mina kläder. Varför ska man göra det? Lika korkat som att mangla sängkläderna, de blir ju ändå skrynkliga. Förresten så är jag man, en väldigt heterosexuell man. En man ska vara hel och ren, punkt! En heterosexuell man ska inte hålla på med att putsa fjädrarna. Strykjärn och heterosexualitet går inte ihop.
Vad vill jag ha sagt med denna text? Försöker jag att förklara och urskulda mitt eget white trashbeteende?
Ja, kanske.
Försöker man att göra rätt för sig, ger fan i kvinnomisshandel och missbruk och istället tar det bästa från denna livsstil, plockar russinen ur kakan så att säga, så är det en riktigt trevlig tillvaro.
White trash rockar! 




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 680 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-12-18 10:00



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Det här var den värsta smörja jag läst idag och då har jag ändå hunnit med att läsa trenne texter. Varför alls facka in sig? Jag tror int på att försöka ta reda på vem man är. Sånt kan andra intressera sig för om de alls bryr sig. 'Jaha, aha, så du är en sån? Men det stämmer int för då skulle du samtidigt kunna spela sax och vara med på Stureplan på fredagarna och så har du inte rätt frisyr heller. Fan, här försöker man pussla och kolla så du är rätt ute och så passar du aldrig in i mallen...' Jag skiter i mallen. Menar du verkligen att du läser bloggar? Själv är jag så fel ute att jag inte ens vet var att läsa sån skit. Nej, håll dig du till din snabbmat/platta mage och åttiotalsmusik. Cancerforskare är du också, det är ju då själva fan. Fast det är klart, gift som gift som 'dom' brukar säga. Fast skillnaden på att röka och att dra en lina är förstås att du luktar som ett skitlass från Solvalla vart du än drar fram. Själv håller jag mig borta från pinnarna, silarna, hinkandet, linorna och även festerna. Strykjärn däremot, har jag två stycken av. Jag brukar använda dem som sådana där återupplivningsredskap efter att ha satt på strömmen. Varenda en jag provat dem på brukar klaga på att det måste vara något glapp på sladdarna för det börjar inte ryka om skinnet som det sägs göra i stolen i staterna...
2011-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm