Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

BEBISARM


Lösningsmedel i teorin löser upp alla punkter, kommatecken till och med orden tappar sin förmåga att mena. Vi suddar bort vår förmåga att kommunicera.

cerakomcekommunracmumumunicekocera

skriker klöser hatar spottar spyr JAG HATAR DIG. Det blir ingen bra text. Vi börjar om.

Tystnad.
Tagning.
Filmen rullar.

två kroppar fixeras i ett kök [...] tankarna inlindade i mentalt gips

Tystnad.
Tagning.
Sitt still.

Torra ögon. Vi kan inte säga något annat än nej tack till mjölken i kaffet och mjölken spills ut i vasken fastän den hellre vill vara kvar. Vi har inget språk att dricka kaffet till. Du säger, jag säger, du fimpar cigaretten, jag säger inget, du säger, jag plockar upp bokstäverna från golvet som fallit från kylskåpet. Skarpa pupiller! Sitt still. Kaffekoppen svalnar efter ett tag men duken ligger inte stilla. Små bebisarmar far fram och tillbaka, söker samma närhet som mina smala kalla med för tydliga ytliga blå ådror och du säger att jag har gått ner i vikt. Jag lyfter skrot och lägger på ryggen, knäna knakar och du fyller på kaffekannan. Sumpen kittlar i halsen.

Vi kommer inte längre än så här säger du och nappen faller till golvet. Vi plockar upp och kastar trösten till golvet plockar upp och kastar trösten till golvet plockar upp och kastar trösten till golvet plockar upp och kastar trösten till golvet plockar upp och kastar trösten till golvet plockar upp.

Jag vill så gärna kliva ur och slå dig på käften. Stanna filmen. Din mun fastnar i en vokal. Min arm sitter fast runt skrattande bebis.

Tystnad.
Tagning.
Filmen rullar. PANG! Klappan slår.

Scenografin består av ett runt bord fyra stolar som smäller för mycket. Svart duk, svarta koppar, svart kaffe. Bebis på golvet och vi stirrar på varandra med varsin klump i halsen. Din tunga rör sig men det är inte din röst som talar. Bevisbördan är tunn. Argumenten andas ut genom cigarettrök. Historien filtreras genom fläktens brus. Vi kommer inte fram till något annat än att vi inte förstår varandra och du har rätt. Du har alltid rätt.

Jag ristar ofrivilligt in alla okvädesord på kroppen. Jag är ett monster. Jag är ett monster.




Fri vers (Prosapoesi) av Violet Blue
Läst 332 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-12-18 21:49



Bookmark and Share


    babianenbananen
Du lyssnar på kent va?
2012-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Violet Blue
Violet Blue