Något litet om våld och misshandel
(Inspirerad av mejlande om detsamba.)

Ett problem i denna sak med misshandel är
att människor har behov av att få uttrycka sina känslor.

Behovet av detta är ett slags 'grundläggande behov'
och styr väl säkert då mera i sak än känslan för att inte
'gå över styr'
och åsamka medmänniskan kränkningar eller slag.

Man tänker sig sällan för blott känslorna är starka nog
att utbrista i negativt laddade ord eller hugg och slag.

Det är således svårt att hejda sig.
Där ligger nog det största felet.

Att det är svårt att vara 'preventiv'
samtidigt som behovet av uttryck uppstår.

Hur än människan försöker att vara 'civiliserad'
och att träna sig på att redan i förväg vara beredd på
att hantera olika situationer som uppstår,
är det fortfarande svårt att hantera behovet av
att ge känslor utlopp.

Särskilt omedelbara behov.

Sådant som att utslunga förolämpningar
då man känner sig provocerad av någons handlingar
eller av något som någon just uttalat.

Är annans handling eller uttalade ord
just provocerande är det oerhört svårt
att lägga band på sig.

Att det är 'fel' att utslunga hån,
hånande tillmälen till annan.

Det är vi ganska överens om,
särskilt om det är någon annan
än vi själva som utslungar dem.

Att besvara ord med våld anser vi också vara fel,
så länge det handlar om andra människor.

Fast i en del sammanhang
anser 'vi' det också vara 'rätt'.

'Täpp till truten på den fan',
kan vi tänkas tänka i ett behov av
att få uttrycka känslor.

Oavsett om vi då blott tänker detta
eller faktiskt uttalar tanken i ord.
Det finns förklaringar för det mesta.

Även om det inte ursäktar själva handlingen
så tycker jag ändå det är bra att kunna nysta
och förstå varför saker händer, kan tänkas hända.

Litet som att om jag lägger handen på en het spisplatta
så bränner jag mig och om jag räcker fingret
åt en okänd på gatan och får en fet smäll
så borde jag kanske inte göra om det i första taget.

Det mesta som händer är en sorts reaktion
på något annat vilket kan förklara en hel del
om än inte ursäkta det.

Jag skulle vilja se en fotbollsmatch där det ena laget
blir 'tacklat' och utsatt för filmningar
och där domaren hela tiden bortser
från det fuskande lagets förtretliga fusk.

Det skulle vara intressant att se hur det andra laget
stoiskt hanterar 'nederlaget' genom att hela tiden
nonchalera varje försök till provokation.

Likadant i fotboll,
kanske kunde det även
vara intressant i boxning.

I skidåkning skulle de andra tävlandena avsiktligt
kunna maska så mycket att att favoriten skulle vinna
med sådär en tvåtusen längder
eller hur de nu räknar vinsten.

Vinnaren av ett maraton
skulle kunna få vinna
med en fem timmar eller så.

Det vore intressant att se hur publiken,
massmedia och reportrar skulle hantera situationen.

Om ett mord är en impuls så brukar orsaken
antingen vara att mördaren är nyfiken på hur
det känns att begå ett mord
eller så har han eller hon blivit, känt sig provocerad.

Såvitt det nu inte är lustmord, rånmord.

Jag har aldrig någonsin höjt handen till slag
eller burit hand på någon annat än för att kramas,
ta i hand för att hälsa eller genom att peta på.

Eller knacka på axeln och göra uppmärksam på något
i den personens närmiljö, en tappad handske,
en kvarglömd mössa eller väska.

Största orsaken till att jag inte kan tänka mig att slå någon
beror på att jag vet hur det känns att bli slagen
och jag kan inte tänka mig
att utsätta någon annan för den upplevelsen.

Och så känner jag även om jag blir utsatt för
'taskig behandling' även i nutid.

(Texten har legat till sig i utkast sedan 2011 12 21)