Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har aldrig dött förut.


Oövervinnerlig

Kändisar, idoler, förebilder, förfäder, ledare, skurkar, släkt och vänner.
Alla trillar de av pinn men kvar finns jag.
Ständigt finns jag.
Jag minns ingenting annat.
”Där dog han, där försvann hon, jasså är han död?”
Alla tycks sluta leva men kvar är jag.

Det verkar, visst gör det, som att jag skall försvinna.
Allt pekar mot det. Bevisen är många.
Alla som någonsin levt har också dött
men hur skall jag veta att det gäller mig?

Kanske är jag en skapande gud som suddat ut sitt eget minne.
Föreställ dig en värld utan vin. Gick det?
Det var inte så svårt. Men föreställ dig en värld
utan dig själv. Hur gick det?

Jag kan inte tänka mig en värld där jag inte är en tänkande varelse.
Så då tar det väl bara slut. Som en mening. Punkt.

Om jag nån gång dör lär jag inte ens märka det.
Jag, min dumma jävel, kommer väl leva vidare som inget hänt.
Fram till dess gör jag det samma. Det gör det samma.
Till den dag jag dör är jag oövervinnerlig.




Fri vers (Fri form) av Twobo
Läst 419 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-12-23 01:13



Bookmark and Share


  janoch taikon
grymmt bra , läs gärna mina åxå
2011-12-23

  janoch taikon
grymmt bra , läs gärna mina åxå
2011-12-23
  > Nästa text
< Föregående

Twobo