Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

A christmas for a middleaged man.

Dessa eviga julsånger. De malde på som vanligt på radion när jag körde från jobbet för en stund sedan.
Det gäller att hålla illusionen om julefrid och familjegemenskap vid liv. Det är vad låtmakarna har betalt för. Egentligen har dessa julsånger ingenting med verkligheten att göra.
I´m coming home for christmas.
För flera år sedan, när jag var ute på mina jobb så träffade jag flera äkta män som inte såg fram emot att komma hem till sin familj. De drog sig för det. De gnällde. De hade kommit hem till samma skit i för många år. De kunde det där. I´m coming home to christmas – Mitt håriga arsle!
En hel del män drömmer om att slippa fira julen med sin familj. De drömmer om att kunna lägga pengarna på sig själva, att få vara ifred och ägna sig åt något roligt för en gångs skull.
A christmas for a middleaged man.
Det låter som titeln på en fin julsång. Den skulle handla om en man, Stig, som inte kommer hem till jul. Halvägs hem från jobbet så kommer Stig på vad han håller på med, vänder mitt på motorvägen och börjar köra in mot stan istället. Han tar in på ett hotell, går upp på rummet och slår upp julens första grogg. Han ringer hem till sin fru efter några glas och talar om att han har viktigare saker för sig än att sitta och fåna sig med sin slappa kärring och fula ungar. I´m calling you at christmas.
- Hälsa ungarna att tomten har ändrat sina rutiner!
Sedan lägger Stig på luren, tömmer flaskan och ringer ned till receptionen och ber dem skicka upp hotellhoran. Lagom till Kalle Anka får han sitt första sugjobb och när familjen där hemma på Räntevägen i Amorteringsby undrar vad i helvete Stig egentligen menade så ligger den äkta mannen mellan benen på horan och kör som en jävla idiot. God jul! God jul! Tänker Stig, sträcker sig efter telefonen och ringer ännu en gång hem till sin familj.
- Nu kommer jag! Nu kommer jag!
I´m coming home for christmas.
 
Liksom många äkta män helst vill slippa att komma hem till familjen under jul så önskar många kvinnor att de slapp sina män. Varenda kväll så ser de sin kulmagade, flintskalliga man köra upp bilen på garageuppfarten.
Åh fy fan, han kommer hem ikväll också! Tänker Bitte, Stigs fru sedan tjugo år tillbaka.
Bitte bestämmer sig för att preparera julskinkan med propplösare och en rejäl dos med frätande lut.
Bra mot ingrodd smuts.
Bra mot feta, äkta män.
Förra året hade hon saltat skinkan med Blåkorn, gödningsmedel för krukväxter. Det fick inte önskad verkan. Det gav i och för sig Stig en ordentlig ränndreta som höll i sig i flera dagar, och det var ju rätt så kul. Men sedan så hände inte så mycket mer. Året innan hade hon blandat lacknafta i köttbullssmeten. Det fick Stig att kräkas över transformatorn till sonens nya bilbana vilket inte bara orsakade kortslutning utan fick även ungen att tjuta som ett brandlarm hela julhelgen. Bitte höll på att bli galen. Hon var tvungen att stoppa fetvadd i öronen för att få slut på oljudet. Bitte har prövat det mesta under årens lopp. Metallspån i julgröten, råttgift i vörtbrödet och kakelfix i julkorven. Stig drabbades jul efter jul av både ränndreta och häftiga uppkastningar och gick ofta omkring dubbelvikt i fruktansvärda magsmärtor. Stig levde i villfarelsen att han var den enda mannen i Sverige som tydligen var allergisk mot julmat.
Stig avskydde julmat.
Och Bitte avskydde Stig.
Men nu var klockan åtta på kvällen och Stig hade inte kommit hem. Bitte undrade vad som hade hänt. Han kanske har kört ihjäl sig? Tänkte Bitte och log för sig själv. Det snöar ju faktiskt rätt så rejält ute. Och så ringde telefonen. Det var Stig.
- Jag kommer! Jag kommer!
Jaha, Stig var på väg hem trots allt. Stig skulle komma hem till jul. Helgen åt helvete. Och ute så snöade det. Bitte drömde inte om någon vit jul eller familjegemenskap. Bitte drömde om frihet, om en ung och snygg man som helt plötsligt skulle dyka upp under julklappsutdelningen. Han skulle knuffa undan tomten, sträcka fram handen mot Bitte och säga:
- Kom nu så skiter vi i det här!
Och tillsammans så skulle de resa till ett soligt land utan bortskämda ungar och sterila villaområden. Till ett land där tomten går i badbyxor och där korv och gröt inte räknas som festmat. Till ett land utan snö, kyla och fåniga sånger om att folk ska komma hem till någon som önskar livet ur dem.
 
I alla fall så önskar jag mig till ett sådant land just nu. Fast jag vill helst inte att någon ung man ska ta mig med dit. Jag föredrar att åka dit själv.
Jag vill inte ha någon vit jul och jag vill inte komma hem. Jag vill ha en varm och grön jul. Jag vill åka bort!




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 428 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-12-24 11:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm