Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Meningen med ett äventyr är inte skatten du hittar, utan resan som tar dig dit.


Konstantinopel

Den blottade klippväggen under honom gav sakta vika under hans fötter, han sökte desperat efter en lösning till den stressade situationen. Framför honom en bit ner fanns en rot som ledde upp till ett av de mäktiga träden ovanför honom, han tog en snabb titt ner i den tillsynes oändliga ravinen under honom och tvekade, men han hade inget val. Med en hastig rörelse sprint hoppade han över till den hängande roten, hans hjärta bultade och dränkte alla omringande ljud, han greppade kvickt tag i roten och slant med ena handen, han gled sakta ner och försökte desperat få grepp igen. Slutet av roten närmade sig och han fick panik, han grep tag i hans kniv och körde in den med den vässade sidan uppåt i roten och hängde kvar. Han började skratta nervöst när han så fredfullt dinglade över den dödliga ravinen, men snabbt kvävdes skratten då roten började dras neråt. Trädet ovanför honom vickade sakta och började falla ner emot ravinen, han fann ingen lösning längre, men det stora trädet lade sig tvärs över ravinen. Han letade efter en vidare lösning och började sparka loss en spetsig sten på den närliggande klippväggen och fick tag i den. Han körde in den i sidan av roten och använde sig av den och kniven som klättringsverktyg. Roten kändes ovanligt lång men efter någon minut var han uppe, han kramade om det stora fallna trädet och kröp sakta och försiktigt in emot land. Den fasta marken under hans fötter kändes som en gudagåva.
Staden var inte långt borta nu, och förhoppningsvis var kontakten fortfarande kvar. Där låg det, Konstantinopel. Han drog över en slöja för ansiktet och gick raskt till puben. Väl i puben var det många som vände blicken när han klev in, folk viskade oroande och väl framme vid baren så hördes en röst bredvid honom: ”Du är sen.” ”Ursäkta, fick lite problem på vägen hit.” ”Inget allvarligt hoppas jag?” ”Nej.” Han gav aldrig kontakten en blick och kontakten aldrig honom. Han beställde en shot whisky ifrån den oroade bartendern och halsade den kvickt. ”Så, har du vad jag beställde?” Kontakten kollade oroat runt sig innan han uttalade sig: ”Sakerna ligger i sidoväskorna på min häst utanför.” Han drog i sig en sista shot, pustade ut och begav sig utåt. Den starka solen brände i hans ögon och den varma vinden värmde hans kinder. Han klev på hästen, och begav sig sakta och säkert så att ingen skulle misstänka något, ut till utgången ur staden. Ruten var ganska rak och simpel, men det tog inte alltför lång förrän ett par vakter började kolla illabådande på honom. Han sänkte blicken och ökade takten med en såpas hastighet att den inte ens var märkbart för bara ögat. Vakterna lade händerna runt sina sablar och det verkade som om allt mer civila började intressera sig i fallet. Han ökade takten ännu mer och var snart uppe i trav. Nu drog vakterna sina sablar och de civila förberedde sig med allt vad de kunde hitta, högafflar, facklor, hammare och pinnar. Jag satte snabbt igång hästen i galopp och sänkte kroppen över hästens rygg. Skriken ifrån de rasande vakterna verkade komma allt närmre och något drastiskt var nödvändigt. Han sträckte ner handen i en av hästens väskor och tog fram ett runt mystiskt klot och tände en sammanhängande stubin. Klotet flög igenom luften och gav ifrån sig ett starkt knall. Ett stort rökmoln dränkte gatan och vakterna och deras hästar blev skräckslagna. De sökte febrilt igenom det tjocka rökmolnet men fann inte ett spår av den mystiske ryttaren.
Han galopperade en bra bit utifrån staden och hämtade andan tillsammans med sin häst. Han klev av och bjöd den på ett äpple ifrån en av väskorna. ”Med tanke på att hela stan var på väg att lyncha er så skulle jag säga att du klarade er ganska bra!” Bakom en buske dök kontakten upp. ”Ja, det var nog nästan för nära…” ”Redo att dra?” ”Alltid varit redo!” De skakade hand skrattade och besteg sina hästar. ”För äventyr?” Kontakten gav honom en godtrogen blick och satte sin häst i galopp. ”För äventyr!”




Fri vers (Fri form) av Zac Fransson
Läst 295 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-12-26 22:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Zac Fransson
Zac Fransson