jag ser ut genom mitt fönster in till huset framför, där bor den underbara drömkillen, åh gud hoppas att han inte mina tankar hör.
Så förbjudet,otillåtet och egentligen inget för mig, men kärlek ska väl kunna växa till varann även om jag inte är den sortens rikemans-tjej.

Det är helt galet hur jag kan tänka på han hela dagarna utan att ens känna han, men han har något extra, redan vid första ögonkast så kände jag hur mitt hjärta brann.
En tonårs flicka på 17 vårar, vad vet egentligen jag om kärlek?, tror jag faller ner i tårar.

Att känna en sådan längtan,saknad och ett sådant behov av att ha den killen
nära, vad är det här för något?, det kanske är såhär tonåringar känner när dom blir kära.