Tänkte jag kunde skriva ut lite dikter och ge bort till julklapp - de närmaste sörjande kan ju inte värja sig i alla fall - så tänkte jag.

Blev bryskt informerad av min lillasyster att något sådant troligtvis inte skulle tas emot väl, om inte syftet var kollektivt självmord eller liknande.

När jag så lite sårad erkänner jag visst, läser igenom mina fantastiska alster som jag publicerat här över åren så är det idel bitterhet och gammalt gnat - var är allt det vackra jag har sett?

Tänker inleda det poetiska året med något finstämt och trevligt, något som minsann kan tryckas på julkort och lämnas över med stolt hand till moster kalle och tant algot.

Trots mina goda föresatser har ingen sådan inspiration infunnit sig ännu och jag antar att ni får vänta länge på den glädjen så håll framöver tillgodo med mig och mina inte allt för muntra betraktelser men tro inte att jag för den sakens skull inte har glädje i livet, tvärt om!

Jag är jävligt glad och tacksam nästan jämn minsann och även om jag därför ändå sällan är riktigt kåt så kan jag nog fan ordna det också om det ska gnällas så förbannat!

God Fortsättning och Skitgott Nytt År på Er alla - säg emot mig den som vågar!