vad ser du Adine, i djupet
det vidunderliga
där uppe, vid himlens nav

dessa stolta stammar
som från din plats inunder
tycks famla, asymptotiskt
närma sig varann


.


du sa att jag borde sjunga
den höga stämman
och måla i skärt, då och då

älskade, känner du mig inte?


visst har jag nära till tårar
och kan träta i systrars lag
du föll för det
men jag andas inte, tänker inte
som ni


.


kom till pappa, känn
jag har en järndank i min mage

du stal ett frö
våra tysta planer
att en dag, bortom dimman
ge livet åter


gråt med mig nu, det gör så ont
att ligga med ett hål


.


min tunga blöder Adine
den här vintern var för oss
alla strofer, för oss
men vi står still

som träden
tycks vi famla