Till min yngsta dotter.
Skrevs för några år sedan. Nu är hon tolv, men har fortfarande förmågan att trollbinda mig i våra egna stunder.
Gränslös kärlek
Hennes ögon är som
blå sommarhimmel
Vackert mandelformade
med mjuka långa ögonfransar
*********************
När blicken står stilla
rör sej evighetens flamma
i hennes iris
och änglarna dansar
slöjdanser
Och när hon riktar
sin outgrundliga evighet
mot mig
Rinner mina barnskratt
ner på kinden
Hon trollbinder
förför och omfamnar
och jag låter mig slukas
när jag simmar viktlöst
in i hennes blåa gåta
När hon sen sömndrucken
viskar i min famn
vid läggdags
-Mamma, vet du vad som är ditt bästa jobb?
Jo, att älska mig.
Då kan jag bara nicka stilla
och ömt kyssa hennes kinder
där ögonfransarna mjukt lagt långa skuggor
att leka på rosig hud
Och jag tänker på min mamma
som kallade mig för samma
som jag säger till min lilla flicka
Och jag sörjer en liten stund
att hon inte än en gång
kan få uppslukas av rymden
i ett barns universum
-Ja, mitt lilla stjärnöga. Mitt bästa jobb
är att älska dig.
I
evigheters
oändlighet