lejonhanens ursinne river ett sår i vindens kind



ljuset inuti nattens kröning


surrar stigen till närheten


kring viljans ledstång



i ett kliniskt rum med mjuka väggar blöder själen

tyst, osynligt blod



motståndet mot eterväggens invasion


går vilse i händerna




elden kryper tigande ut bakom kvällningens dunkelgrå skynke