Jag minns min pappa!
Jag minns alla andras pappor
När jag var liten, då gick det till så här:!

De lekte med barnen!
De var ute med barnen!
De hjälpte barnen med deras läxor!
De läste sagor för barnen!
De tvättade och klädde av och på barnen!
De fanns där för sina barn! Alltid!
De bar på barnen när det behövdes!
De fanns vid sina barns sida när de
var hemma. Det var självklart för dem!
För det var ju deras barn!
Inte för något annat alls!

Men först var de på jobbet! Var de arbetare
hade de oftast tunga slitsamma jobb!
Och deras kroppar var ett av verktygen!
Arbetstiden var från kl 7 till kl 16.
På lördagar arbetade de också
men bara fram till kl 13!

De lagade mat och diskade och det
fanns de, som torkade golv och städade!
Det fanns till och med pappor, som tvättade,
hängde tvätt och manglade med sin fru
eller gjorde det själva.

De gjorde leksaker till barnen. Byggde dockhus,
gjorde möbler, klippte ut figurer och klistrade
ihop dem. Byggde upp jullandsskap med kyrkor
vaddsnö, slädar och tomtar, snögubbar. Gjorde
krubbor. Gjorde kalejdoskop. Och barnen var
med och såg hur sakerna tillverkades.

Många mammor gick till sitt arbete när pappan
kom hem. De arbetade, som städerskor, servi-
triser, satt i kassan på biografer eller jobbade
inom något serviceyrke.

Då var papporna hemma med barnen...

Ovanstående är något, som sällan tas upp när
forskare de senaste åren skrivit avhandlingar
om männens förhållande i och till hemmet
med sin familj.

De är inga udda frånvarande figur, som
dykt upp först nu under de sista trettio åren
de har funnits där och med hela tiden.

Nu protesterar väl någon och säger att detta
stämmer inte, de vet faktiskt män, som svek!
Absolut det fanns och finns men MAJORITETEN
av pappor är alltid för och med sina barn.
Ingen kan påstå något annat!

Men för att några faller ut och ifrån skall väl inte
hela manssläktet kallas för frånvarande pappor!
Det är ju inte klokt. De, som har mage att klandra
alla män för vad få har gjort borde skämmas!

De borde istället framhålla alla de pappor, som
är hos barnen och har barnens bästa för sina
ögon: Vi älskar er! Det goda ni gör med och för
era barn det ger ju alla vuxna bara ett stort plus:
För det är ju dessa, som skall ta över efter oss!
Och bära för oss när vi inte längre klarar oss!