Jag har en byggsats till dig att bygga
Ett pussel om dig själv och alla dina tankar
Den färg du blandat
det vi alla fångat och spätt ut
Sekunderna som fylldes av dina drömmar
alla mått som skilt olycka ifrån världsrekord

Jag har en påse blandat för dig att smaka
bitarna från ditt minne
av allt det som du såg
men aldrig trodde på
tomrummen mellan dig och dina verb
de desperata försöken att finna spåren
de spegelblanka skenor som skulle ta vid
som skulle bilda tapetmönster av alla lärda ord

Jag har två ögon för dig att lyssna på
spegelskärvorna kring ditt anlete
mot en pulserande omvärldsbakgrund
dekalerna på din resväska
skvallrandes om alla fjärran platser
men aldrig ett knyst om ditt innehåll

Jag har ett album av ögonblick för dig att inse
om alla stenar du velat övermanna
alla de berg du gröpt ur
om alla omöjligheter du tejpat på din mun
om livet du aldrig levt

Det är en sanning i dig själv
en saga du bara själv kan se
av ord du bara själv kan mynta
om eran som växer på din rygg
den som tvinnar blad till naglar
susar tyst om det som ska bli

Här finns inga svar som någon kan ge
bara smaker av de årsringar du lämnat efter
Du blir bara sedd med de ögon du aldrig äger
men aldrig nära den sanning som är du
Ska du fortsätta stöta knastertorra superlativ
eller tystna inför den stund som ständigt återföds
om nya bitar av det osagda
kring det som är du?

Du får välja