Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En skatt.

Du var min räddning du var min plan.

Du var min glädje du var mitt barn.

I vaggan du låg arm och trött, inget skulle få hända dig min skatt.

Ditt skratt var det ända som väckte mig från vardagens tristess

Mitt i en natt din gråt ljöd.

Jag fick för dig tala om att allt skulle bli bra, men det verkar som att jag ljög.

Solen gick upp och borta var du min skatt.

Tiden stannar inte, fast världen är borta och förstörd.

Nu var det jag som grät och ingen kunde säga att det blir bra. Det fanns inget mer, inget jag kunde göra.

Allt jag fick höra var röster omkring mig som talade om ett barn, en skatt.

Inga fler skratt ingen mer färg ingen mer skatt.




Fri vers av pseudon
Läst 165 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-01-08 17:53



Bookmark and Share


    Anneli A
Jag känner vemod och tragik...
2012-01-08
  > Nästa text
< Föregående

pseudon