Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dit bara syrsor vandrar


Levande
Till sista cell
i min cell
Till sista andetag

Månen har dansat
över svart granit
ökensanden ger skuggor
över djupa ryggar
vi faller i kolik

Lotusblommor trillar
över dina kinder
att älska är inte att tillhöra
att döda är inte att leva
Jättar går
över dammiga berg

Regnet faller
i tystnad över axlar
bränner hål
förgör
rengör

Mina rosor har vittrat
Asbets fyller mina lungor
Jag andas död
lever inte på hoppet
Hoppet äter mig

Det finns en väg
någonstans
En hemlighet
En evighet
En glänta av vatten
när din strupe brinner

Jag gråter inte längre
Det är bara
själen
som saltar av sig
bränner mig

Det finns en dörr
Där rosor graverats
av järnek och magnolia
Som ger dig svar
när din kropp värker

Det finns ett hav
dit bara syrsor går
Där finns bara frihet
tystnad
förintelse och befrielse.




Fri vers av Stefanie Nerman
Läst 367 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-01-08 23:40



Bookmark and Share


  Elliinor
Gillar ditt sätt att skriva (:
2012-06-13

    ej medlem längre
Alla stycken glöder. Det är alldeles för många känslor som uppstår inom mig för att jag ska kunna skriva en vettig respons på den här dikten. Därför sparar jag den här och bugar mig. Har upptäckt en poet som jag vill följa.
2012-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Stefanie Nerman
Stefanie Nerman

Mina favoriter
Järnrosen