den ensammes betraktelse av ordets kärna balanserar barfota på den inre blickens vassa egg

över utslaget djup

inuti tidens öga

där eldflammornas antika skönhet smälter samman med röken från den svartvita filmens pyrande likugnar

i ett rådvilligt skimmer över historieskrivarens translitterära exkursion

bland slocknade datum

och år