Vi satt på tåget idag, då min dotter sa:
"Mamma, jag har hittat din kompass."
"Kompass?"
"Så du finner vägen hem," Svarade hon och log.
"Filosofen är igång igen hör jag."
"Vad är filosof?"
"Tänkare."
"Aha," svarade hon och log.

"Kompassen är en bra text, skriver den när jag kommer hem."
"Mamma, skriv om hur en flicka finner vägen hem."
"Som Lassie?"
"Nej, som dig mamma," svarade hon och tittade ut genom tågfönstret,
som bildade konstverk av vattendroppar.

Vägen hem blev tom och enslig. Då jag stod kvar på knutpunkten
efter jag lämnat min dotter till hennes pappa, insåg jag att jag
tappat kompassen. Tog kortet, satte det mot blipparen, för att
välja destination, men där
kunde jag inte få en biljett, gick till nästa. De ville jag skulle ta en biljett
vuxen och barn....

Kompassen blev biljetten hem... Fick den i hand till slut och ville inte släppa
den från mig.
Lustig resa hem efter hennes så kloka ord.