I rusning,
som under tågande ansprång,
kastas till den,
som ej vet vad den är bra för,
ilska i livlig form,
likt en ELD som fått fatt,
som man tappat kontrollen över.

Förgångna minnen väcks från förr,
Friktion i kroppen,
NUTIDSLÖGNER!!

Kan ej förklara,
varje brännbar del antänds i ren fasa,
impulsen skapar gungning,
skapar rädsla, skapar kaos,
men faller det gör det ej..

Hur kan den så stabilt stå kvar?
Hur?? När allt slängs på den?

Vemod, lögner, ilska!
och tårar som vill ut,
stängd i en bur av stigande hetta,
instängd i en oändlig smärta..