Lustigt att så många vill veta vad man jobbar med,
vilken lön man har etc.
Är inte människan en människa längre?
Är vi bara ett märke, eller en handelsvara?

Jag vet inte, men det känns som man bara
är en siffra, en status eller en inkomst.

Då man presenterar sig för vissa är det med namnet,
men för de allra flesta, gäller bara vilket jobb man har.
Om man som jag aldrig haft något arbete med lön,
ska berätta status, hamnar jag längst ner.
Då människor frågar om min mamma eller pappa,
så ber dem om ursäkt då jag uppriktigt säger att hon är död.
Pappa pratar jag aldrig om, då skuggas den bild jag vill ge.

Pratar aldrig om min biologiska familj, om jag slipper i verkliga
livet. Väljer bara vissa delar för att slippa frågor....
Kan tyckas konstigt, men det är bara av ett enda skäl.
Skydda mig själv från de som vill skada mig i framtiden. Om
ingen vet min bakgrund, finns det inget att prata om...

I vissa fall är det bättre att inte prata, det är bättre att gömma,
lådsas som allt vore bra. I mitt jag är jag inte den pappa är. Jag är
en annan individ. Växte inte ens upp med honom, så jag räknar aldrig
in honom som min familj.

Alkis
Är vad han är!
Han är inte min pappa längre, nej det valde han bort för
länge sen. Spriten gav honom en kyss och sen sålde han själen till djävulen.
Har inte pratat med honom på flera månader... Kommer inte på frågan att
ringa honom igen! Nej.
Han gjorde oss alla så illa att det inte kan förlåtas och låta glömmas bort.
Hatar inte honom, men absolut inte saknar heller.
Då han dör kommer ingen och begraver honom, så han kommer ligga
ensam i sin grav.


Mamma plågoande
Mammas hot
mammas ensamhet
mammas utsatthet
mammas rädsla
mammas rop på hjälp
mammas död

Kan rabbla upp hur många saker som helst, som du skapade, men inget
blev bra. Allt raserades, blev ruiner. Elden pyr än, ruinerna kan aldrig
byggas upp då ragnaröken om igen ryker.....


Begravt dig märker jag, då mina ord kommer att både du och mamma
är döda. Ja, så är det. Mamma ligger begravd, men du är död i mitt sinne,
hjärta och själ.
Aldrig mer jag kommer att söka efter dig, aldrig mer du får ett enda
samtal från mig, eller min dotter.
Aldrig mer jag kommer säga Jag älskar dig! För nu är du bara död för mig.
Jag saknar inte ens dig, nej inte en enda i syskonskaran heller.
Kanske något fel på mig, eller så är jag så van att inte ha nån alls att lita på.


Så trött på alla som inte kan förstå att skämt inte kan användas i alla lägen,
så trött på att vissa ställer krav, jag inte vill leva efter.
Skönt jag kan sätta ner foten och säga NEJ!!! Skönt min styrka tar vid och
stoppar innan ens obehag händer.....
På så vis skyddar jag mig från alla svåra situationer jag utsätts för. Vissa klarar ett nej, andra inte... De som alltid försöker trampa över mina gränser möts med hårda hinder. De som visslar och tror jag lockas av flärd, faller bort, då de märker jag inte är lätt på kroken. De som kan prata, lyssnar jag på, de som kan möta mig, respekterar jag. Om respekt inte finns, faller kontakten bort direkt. Ingen hänsyn tas från mig....