Det är som hundår livet
bara en massa tappande av päls och gnagande på ben
man viftar på svansen åt godtycket och
man älskar den som smeker

vällande ändlösa tirader om det viktiga

i

att förlåta och älska och en massa trams.

Mina skor tar en annan väg än din, passar inte in i dina fotspår.

Och jag är är mer katt än hund och mina klor
är mycket vassare men ändå
så är jag en människa

Det finns stunder när jag gråter.