Johan och Lisette i intervju med varandra, i den där stilen de har när de träffas på restaurang. Den som kommer 'sist' låtsas inte känna den andra och så öppnas dialogen med exempelvis ett
- Är det ledigt här?
- Ja, det verkar så. Det är ju bara vi här i hela restaurangen. Så är det ledigt överallt utom just på min plats så är det nog ledigt även där.
- Trevligt ställe.
- Ja, jag det var vad jag tyckte nyss också.
- Tror du att pajsare tycker att tjejsare är lika söta, snygg och läckra, som tjejsare tycker att pajsare är?
- Skulle tro det, du. Skulle allt kunna tänka mig det, alltså.
- Det sägs ju att det är kvinnan som väljer den man som skall välja henne.
- Jo, det är såväl en 'bekväm sanning' som en obevisad teori.
- Omstridd minst sagt.
- Just så, alldeles och som tvivelsutan.
- Ja, det där stämmer ju inte om den där killen är intresserad men inte tjejsaren.
- Killen?
- Pajsaren. I tjejsaren.
- I en perfekt värld är ju teorin mer norm än undantag.
- Tror du det?
- Jo, det krävs en väldans massa krossat berg för att utvinna ädla metaller.
- Har du beställt eller väntar du på menyn?
- Jag passade på att beställa till dig också, det är ju i alla fall torsdag.
- Det har du rätt i. Du är verkligen vacker i den här kvällens solnedgång.
- Oh, tack. Det var verkligen snällt sagt. Snart nog gör nattens mörkret inbrott och då kommer även en varelse som du till sin rätt.

Här väljer poeten ifråga att tona ner bilden och istället visa en brasa i full brand. De tunga kyssarna kommer inte riktigt än. Först skall de äta sin ärtsoppa, därefter kommer pannkakorna in med sylt på jordgubbar med piskad grädde till. Under måltiden byter de lätta kyssar med varandra medan restaurangen alltmer fylls av hungrande, törstande och champagnekorkarna flyger medan ekot ekar vida kring.




(Texten har legat och vilat upp
sig i utkast sedan 2012 01 15)