Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Framgnäggat en svag söndag

Jag känner mig så dum, så otroligt idiotiskt,
som att hjärnan har smält samman,
hårdnat och format en hård liten kula i huvudet,
inte en tanke kommer fram...
... och världen, som jag ser den, är fastfrusen.

Kontrasten mellan vad som är och hur det ses att vara,
hur den uppfattas inifrån och utifrån samtidigt,
mina klara missuppfattningar irriterar mig.
Slutsaten måste då vara att jag är för dum för att verkligen förstå,
alla nyanser geggas ihop till en brun-svart smet i mitt huvud.

Irriterande är då min efterföljande insikt om hur dumhet är en ursäkt,
att det är lättare att leva utan att tänka och förstå...
... utan att fundera på varför man är den man är,
varför jag uppfattar världen som att den vill hjälpa mig att må dåligt så länge som möjligt
... liv borde inte vara någonting negativt i sig själv, eller?

Ibland är jag så säker på någonting,
men allt faller bort som glädje ur ett öppet öga,
vetskaper äter sig själva, gör sig själva ihåliga,
någonting så stadigt som ett oifrågasatt jag,
stabiliteten försvinner... allt är på väg att falla samman...

Fast... jag vet inte... jag vet ingenting... inte en endaste liten smula...

Jag önskar jag kunde skriva bättre... mindre gurgligt liksom...
med någon sorts substansliknande ingrediens inbakad i texten...

Hur sätter man ord på det man inte förstår?

Hur beskriver man det man inte vet någonting om?

Jag har inget liv, vill inte ha ett liv... vill bli av med ett liv...
ett liv av småsaker, tjafs och böcker, prylar jag inte behöver...
en värld som samlar damm... nästan allt... nästan allt ska bort...

Jag önskar jag kunde frysa mer än vad jag gör, det är så skönt att verkligen känna någonting ibland... kallt regn sipprande ner från nacke till rygg...
Det är en känsla som är svår att missförstå... lite som en kniv i pannbenet,
svår att ignorera och bortse från...

En enkel känsla... smärta... åsidosätter allt som surrar omkring i huvudet,
is är dock väsentligt mycket mindre permanent än kniv... och samma smärta, nästan lite mer med kyla...

Vad vet jag? Jag är dum, gurglande dum... brääkande idioti i huvudsvålen... jag måste vara dum, det enda jag kan är det som är oväsentligt för uppgiften... jag är bra på självförakt... det är tyvärr oftast inte behövligt i någonting alls...

Tjohopp...

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 264 gånger
Publicerad 2012-01-15 21:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen