trodde länge
att livet var en linje

att tiden var en raksträcka

men det visade sig
att dom har
ödesdigra kurvor
och väldigt många backar

särskillt uppförs

fast kanske ännu värre
när dom lutar neråt
ibland lodrätt

trodde jag skulle åldras
som ett rödvin
eller en flaska konjak

men det blev snarare
som en skrumpen morot
eller en stinkande liter mjölk

varför sa ingen
att det är så livet beter sig?

att man inte blir en annan människa
en vuxen
att man är den man är livet ut

varför fick man inte lära sig
det i skolan?
lära sig förstå sig på alltet

istället för att tjata om
adverb och logaritmer

ingen sa någonsin
att livet är en plåga

som blir värre och värre

ju längre det fortgår...