Springer
som jag
bort
över stigar
snöbeklädda som jag
och
semlorna vi just åt
neonljusen i ryggen
är det skogen
som är desperat
eller min egen
inre savann
som böljar
när jag tassar fram
bort
drömmer mig
mellan julgranar
det var sommar nyss
värmen
isen på sjön
alltsammans så stilla
men jag
suddig och
alldelles
svettig
under mössan
mössen
under skaren
jag trampar
sönder
deras stigar
med min tyngd

långt långt bort
är jag
utsatt
törstig
en kamin
och alkoholen förbränns
lämnad en doft av spiskummin
följer mig
ut ur stubben
utmed gatsten
mot havet
dess mäktiga dragkraft
är mig
redan innan det mörka
breder ut sig framför
mina skor som bojstenar
men jag flyter
alltjämt

kluckandet när jag
lämnar ett spår
av urin
i det stora blå
förvandllingen av
allting
till en stor hemlighet
och det inräffar mitt framför mig
och är
en hemligthet som stannar
innanför mössan
när jag drar
igen
gylfen
åt skogen
och min desperation över neon
mellan lustiga blickar
svävar jag
när jag vänder
hungrig
tillbaka

och
törst utmed landsvägen
slukar horisont
kameleont
som försvinner i mörkret
jag skulle kunna försvinna nu
men
hungern kommer tillbaka
skulle plötsligt kunna
döda
något
vad som helst
för att själv överleva
en istapp
jag biter den
min emalj fortfarande
hård
som min yta
mitt blänkande grin
tillfälligtvis mindre törstig
vad har jag gjort med mig själv?

någonting drar detta ur mig
eller min inre savann som river upp
känslor
som jag inte kan dölja
längre
utmattad
dör jag
och återföds
långt hemifrån

stumnad
är jag ett villebråd
självömkan
och stolthet
bygger
något
jag vet inte vad
men jag springer
och springer
och springer