Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är en text med ett mycket oroväckande innehåll. Jag hoppas så att ingen tar anstöt av den nakna beskrivningen som väntar en möjlig läsare. Jag ber redan nu om ursäkt för om innehållet kan verka litet... så du slipper göra det åt mig senare.


Jag är född med sliversked i munnen








Min pappa är en sådan där generös och hjälpsam person.
När jag skulle födas höll han fram ett stämjärn för att vidga öppningen så jag skulle ha lättare för att göra min entré i världen.
Senare visade det sig att det jag fick i munnen där jag kom ut med huvudet först, inte alls var ett stämjärn utan en silversked.
Men jag hade det bra i alla fall, jag låg där i min ömma moders famn och fick smaka den ena tutten jämna datum och den andra ojämna dagar.
Senare har jag fått veta att det är så man parkerar bilen i en stad som har gator.
Jag har varit på en sådan där stand up show i veckan.
Det står en man på en scen och det gör han av ren välvilja för han sa det att pengarna han får in under en enda kväll går till välgörande ändamål.
Han har nämligen en egen liten familj att försörja, han har elva barn med sin fru.
Tänk dig det, vilken energi den mannen måste ha som kan skaffa så många barn med en enda kvinna.
Jag såg att hur det nu än var, trots att den där allvarliga karln till komiker verkar så världsvan där han står på scenen så är han nog rätt försynt ändå.
Han håller några papper i handen som han bläddrar i då och då och så verkar han försöka tyda vad det står i dem, kanske har han skrivit dem själv också.
Ja, där står han och levererar och publiken är med.
De är precis lika allvarliga som han är där han står och berättar för folk om verkligheten, den är hård, kall och känns nästan som en öl han tar direkt ur frysen där hans fru brukar lägga den för att hans barn inte skall ta den om den står i kylskåpet.
Så som från ingenstans plötsligt kommer skrattet.
Det börjar som en liten rännil från längst bak någonstans i lokalen och så växer snöbollen och rullrar till slut bullrande fram genom hela puben.
Mannen står där i trekvart och pratar med publiken fast blicken ibland verkar som så drömmande och långt borta.
Han fumlar då och då med papperen och letar efter de där stolparna som det är så viktigt för en riktig komiker att istället ha i som huvudet.
Jag sitter litet vid sidan om scenen och ser honom i silhuett mot en av strålkastarna något bakom honom.
Till slut ursäktar han sig med någon ursäkt om att han måste gå och ringa sin fru för det har han lovat att göra för att berätta hur det har gått och höra sig för om hon behöver att han köper femtio liter mjölk på sin väg hem sedan.
Trött som han är när han har bugat tre gånger för publiken snubblar han på mikrofonsladden och tappar i förvirringen sina papper precis just där jag sitter.
Jag tycker så synd om honom trots att jag nyss skrattat knäna av mig åt hans hopplösa situation hemma som han är satt av klara av veckans alla sju dagar och dessutom ha ett så krävande arbete på en stökig pub i staden.
Jag samlar ihop papperen och tänker mig att räcka fram dem till honom som för att tacka för kvällens underhållning.
Men så tänker jag att jag måste allt låta nyfikenheten ta överhanden och kika litet på de där stolparna.
Jag märker då att jag håller dem med baksidan upp när jag bläddrar i högen, så jag vänder på papperen.
Det konstiga är att det står ingen text på den sidan heller.
Jag ser mig omkring för att se om där finns några fler papper men det finns bara dessa och de är allesammans tomma.
Jag skyndar ut från puben för att ropa på en förklaring, det skall väl vara lätt att hitta en knallröd Mercedes även om det är litet skumt ute, han berättade om bilen under kvällen.
Det finns ingen Mercedes alls ute på gatan fast jag ser mig om både åt vänster och åt höger.
Så ser jag en cykel med en man på som åker förbi, det är han, men kan det verkligen vara det?
Jag återvänder in i puben och intalar mig att han måste ha sett fel.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 605 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-01-18 20:06



Bookmark and Share


    Yarissa VIP
Spännande historia och jag vill veta mer om komikern
2012-01-19

  ULJO
Mycket intressant läsning som med lite utveckling skulle kunna bli en bra novell eller kanske en hel roman.
2012-01-19

  Bodil Sandberg VIP
oj det var en gripande berättelse och med spännande vändor - speciellt gillar jag det där på slutet när han måste intala sej - honom..?att han sett fel ..där finns en dubblebotten i detta..vem var han egentligen ..var han både ena och andra ..det här är ett välskrivet uppslag till en roman..kanske thriller
2012-01-18
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP