När jag vilar på mattan brukar jag fundera...



Ibland känns det som jag gått så långt

               Ibland känns det som jag bara står still


Ibland känns det som jag kommer att finna alla svar

               Ibland känns det som om jag aldrig kommer att finna några svar alls

Vissa dagar är jag säker på att världen och jag är tokig

               Vissa dagar är jag säker på att jag är den enda som är förnuftig


Ibland är jag fylld med levandets enkla glädje

               Och ibland känner jag inget annat än livets dova smärta

Min husse sitter och nynnar till sin gitarr ibland. Oftast på samma sång:

Some put their trust in the east
Some put their trust in the west
Some put their trust in their bond
Some put their trust in their mums
Some put their trust into God
Some put their money in the bank
Some put their faith in the stars
Some put the trust in the guitar

Ibland tittar han på mig med ögon som både är sorgsna och glada samtidigt. Då vet jag att det är dags för mat. Eller en runda. Eller så vill han klappa mig. Det konstiga är att han vet när det är dags för vilket. Det har jag aldrig förstått mig på hur han kan veta.

Some put their trust...

(No animals were harmed during the making of this poem)