Vi lindar den svarta natten kring halsen, lite över hakan och för munnen
den vita dimman sipprar ut som sprucken bomull

vi drar upp dunkelhetens dragkedja för att dölja värmens längtan
fingrarna har vi stoppat in i ensamhetens färglösa tyg

Vi duckar för tomhetens kalla droppar och stänger våra dörrar
som mörkrets lydiga medborgare

Det är när den blekröda luften anländer i ljumma andetag som
solen blottar vårt sanna jag och mörkret sinar ut i ljus

vi hänger friheten med tunna band över nakna axlar och trär fötterna i havets mjuka golv

lusten fladdrar i vinden i klara färger kring gemenskapens skrattande brasa
där vi mättar oss i livets bästa ögonblick