Det går en gräns vid Årstad
Den trygga skogens rand
Innanför smyger djuren
under träden
på marktäcken

Spåren stannar en kort stund
som små mjuka skålar i jorden
sen kommer vinden och regnet
kylan och solen

Skålarna bildar pölar
de flyter ut och sjunker undan
Långsamt återgår marken
som om ingenting hänt

Där är tyst under tallars tak
Långt borta är stjärnorna
En skymt av dess eldar på himmeln
genom nät av nakna grenar

ett sår i tät skog där lövträden står
ett hål som väntar på våren
De nya bladens vår
de glada fåglarnas rop
sångernas och livets vår

För visst tycker jag så
att det går en gräns
någonstans efter Årstads backe

Den trygga skogens rand