Jag tände en gång ett ljus
och lät någon annan hålla lyktan,
för hans vita tänder och för att han var varm

och så många röster sa mig att jag gjorde fel,
för det som smakar honung,
kommer snart att överhopas av flugor och kryp,

men jag tog det till mig som att
dom inte kände dig
och det gjorde dom inte,
men

dom kände mig

dom visste att jag skulle ligga vaken
bredvid dig när du sov
och fundera över hur
jag skulle kunna ge dig månen, dagen och stjärnorna


det var så jag misstolkade dig


Du hade varit nöjd med ett leende, och
när du ville se mig,
fanns jag inte där


Utan att se det,
drev jag oss
mot det enda som jag trodde
kunde ske med något så vackert


Och så oändlig är natten,
att jag knappt kan uthärda den,
för att du inte är hos mig

men ännu värre är,
att jag lät någon annan bära min lykta