Jag vill veta svar på frågor som ej ens har blivit ställda!

Det blir som gåtor utan svar när jag inte vågar öppna min mun.

Jag gissar svaren och jag fattar ingenting.

Vad är jag så rädd för?

Varför gör jag så här?

Känslor är jobbigt, jag är rädd för att vara kär!

Hur ska man våga offra när man nästan inget har?

Om man satsar och förlorar finns väl ingenting kvar.

Jag är rädd om det lilla, men hur ska jag få mer?

Jag vill ropa ut till världen, men inte någon ser.

-JAG ÄR RÄDD!

Jag vill ha svaret på frågan jag ej vågat ställa.

Att ej veta gör jätte ont, tvivel är en ständig oroskälla.

En enkel fråga- ett ärligt svar, så lätt kan det vara.

Det jobbigaste av allt är att jag vet vad jag vill att du ska svara!