Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till min bästa mest älskade vän.

Utan dig
allt känns så tomt.
Livet känns overkligt
för du skulle aldrig lämna mig.

Utan dig
kommer jag aldrig att vara.
Du finns här i allt jag ser
i mina minnen.

Tanken
att jag aldrig mer kommer se dig.
Vem kan förstå?
Att du valde att lämna mig
hur ska jag någonsin förstå det?

All sorg du bar
som jag aldrig såg.
All sorg som jag önskar jag kunde räddat dig ifrån.
All sorg som fick dig att ge upp.

Det är som en olycklig saga
en olycklig film
som får en att gråta till sömns.
Att det nu är min verklighet
kan jag inte förstå.

Du sa till mig i dina sista ord att vara stark.
Att du inte ville att jag skulle rädda dig igen
Jag ska vara stark och glädjas åt all den tid jag fick med dig.
Jag ska respektera din vilja och låta dina ord
rädda mig.
Så som dom gjorde när du var i livet.




Fri vers (Fri form) av Ida Annagreta
Läst 350 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-01-22 16:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ida Annagreta
Ida Annagreta