jag vill försöka
att minnas att jag någon gång
innerligt berättade för dig
hur fantastisk du gjorde mig

men det enda jag minns
är hur demonen i mig
började leva och att jag
hatade mig själv

så naket och så innerligt
vill jag bara stryka mina fingrar
genom ditt hår igen
och höra ditt skratt genom
telefonen.

du känns för långt borta
och jag känner mig ibland
död inombords.
patetisk
för att jag är här fortfarande.
hos dig och mig.

och framförallt ha dig
över mig.
då vi var som närmast.
när du såg mig i ögonen
alldeles för länge
att jag var tvungen att titta bort.

jag försöker att hitta någon
som får mina tankar att gå längs
havskanten igen.
men du finns där
och jag minns bara demonen av mig
som jag inte vill ska hitta hit igen.

och jag känner mig så jävla vilsen
och liten
i min alldeles förstora lägenheten ikväll.