Hemma hos Charles-Ingvar Jönsson möts vi av en farbror med anteckningsbok i bröstfickan. Vi blir avprickade in i minsta detalj, klara för vår unikt inbjudna inspektionsrunda. Vem som kommer att bedra vem är ännu inte fastställt, men Jönssons minspel tyder på att han redan har reportaget i sina händer. I denna bostad får imiterade persiska mattor samsas med äkta IKEA-möbler. För att tillhöra ett geni känns våningen väldigt vanlig. Åtminstone tills vi kommer in i de inre rummen... Där hänger rullgardiner fyllda med modeller av Skandinaviens viktigaste ventilationssystem. Där har väggarna tapetserats med gamla hederliga femkronors sedlar, gulnade med Gustav Vasa som motiv. Men egentligen sitter här rikets allra mest framtida teknologi insydd i oskyldiga kuddfransar.


Det är först nuförtiden som den gamle storfifflaren har ett eget hem. Under hela sin lysande karriär bodde han ömsom hos sina sjaskiga kumpaner, ömsom på kåken. Ibland fick Jönsson övernatta i varuhus, fryslager, legofordon, i diverse hissanordningar, cementblandare, golfbagar, under brunnslock eller invirad i mäktiga mattor. Men nu är de gyllene tiderna ute på fältet slut. Mästerskurken har kommit in från kylan och försöker tina upp sig med en tjockare cigarr än någonsin. Dock är doktorn fortfarande så liten att han sprattlar. Med en gest över sitt inglasade bibliotek förbannar Jönsson alla ligor som hunnit före honom i historien.


I besökets inledande fas fick vi för oss att Jönsson hade bytt ner sig från fluga till slips. Snarast är det sitt kära stetoskop som doktorn har hängandes om halsen. Numera när han är pensionär på heltid finns det ingen anledning att plocka av sig stetoskopet mellan varven. Dessutom behöver Jönsson redskapet här hemma. Dörren till toaletten är misstänkt lik ett oöppnat kassaskåp. Ja, i själva verket ÄR toaletten ett kassaskåp, förklarar Charles-Ingvar med en stolt ryckning i mungipan. Han brukar hålla sig uppåt en vecka i stöten. Det är bara doktorn personligen som känner till hur man öppnar skåpet. Så det hjälps inte hur mycket vi än måste in där. Inspicienten i vårt team får lugnt vänta tills Jönsson har serverat Jägermeister med fransk tryffel. Sedan skall farbrorn damma av baskern också, så vi får följa med ut på balkongen.


Jönsson bor exakt lika högt upp som uret i det högsta tornet. Nere i gränden strömmar småspararna fram och tillbaka. En av dem får alla dammkorn från baskern rakt på sig. Det visar sig vara Papphammar, men det gjorde inte så mycket för den farbrorn har hatt. Väl inne i lägenheten igen skall Jönsson tända golvlampan. Den visar sig vara en välsvarvad dam endast iklädd lampskärm för att dölja sitt ansikte. Doktorn blir lika överrumplad som vi, håller på att ramla överbord, men hans blickar fastnar istället på den nätta handväskan som damen har lämnat på glänt ovanpå sedelpressen. Charles-Ingvar pudrar diskhandskarna och fiskar med våldsam försiktighet upp ur väskan Sveriges värdefullaste filmstjärna. Hon skrattar med väl sammanbitna bröst, svansar sig och larmar, ända tills Jönsson håller för öronen och söker desperat efter en nödutgång.


När vi slutligen frågar Charles-Ingvar huruvida han verkligen finns på riktigt, tycks han för ovanlighetens skull inte bli det minsta vanhedrad. Jönsson blott jollrar och stryker sin obefintliga skäggväxt mot en dyrbar dojja, som om han visserligen har hört frågan men bara är intresserad av att komma på nästa plan, ännu en idé att klarlägga och klockställa...