Med tveksamma steg tar fötterna
ut mig till morgonkaffet.
Ensamheten råder i tystnaden.
Endast tidningsbudet springer
i trapphuset.

Jag möter mig framför spegeln.
Har inte förändrats.
Döden hör mig inte mer.
Det är lång väg till festerna.
För lång väg.

Ropande barnsligheter dövar min längtan
efter barmhärtighet.
Ensamt tröstar tystnaden
mina sorgsna tankar.

Nu, är tiden att ändra sig.
Att byta ut den inslagna vägen.

Jag längtar till sommaren.