Hon hade två hundar
och ett underbett
och julaftonen
flöt förbi
i ån som en barkbåt

Vi är så glada att vi är så långt
från sorgkanten

Men man får bära sin egen sorg
på sina axlar.

I Axelsberg bär dom sin axlar
på sina egna axlar

Bakom solglasögonen
sitter dom som minusgrader
i solen
med
frostbitna själar
knäpper sina händer i tystnad