Tralala...
Eviglängtan tar
i en alla dar
man drömmar har
om en vår så snar...
Men bara is och snö
inget buskap alls om tö
men jag kan strö...
Hopp om vår med sol, som skiner
det, som de kunniga kallar vitaminer
och, som sägs ge oss mer glada miner.
För just nu i mitt skrivarbås
jag av solstrålar nås
vilket gott blås!
Full av hopp jag glader
fyller mina rader
som jag trodde till ballader
eller häftiga charader
men det blev ju bara, som tomma estrader!
Nu går jag ju ut och istället spänner mina vader
till maxade grader på frusna mader
för det har ju sagts att promenader:
De ger lyft för kroppen
och för hjärnan i toppen
där ökas bara loppen!
Så det man tänkt skriva innan man gick ut
det tog inte alls slut
utan det kommer tillbaka igen
det har bara legat på lut min vän!