Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till min älskade äldste

Sedan det grymma beskedet kom
har jag levt i rädsla och ångest
Ångest för att du är på väg ut ur
livet, ditt liv, mitt liv, din kärleks
och dina barns liv,
både det födda och det ofödda

Rädsla för att inte kunna hantera det ohyggliga
Rädsla för att säga något fel
Rädsla för att säga något
som låter tomt och falskt
Rädsla för att säga något sentimentalt
Rädsla för att sorgen ska lysa igenom
och bli till sten på börda för dig
Rädsla för att verka efterhängsen
och inte respektera din integritet

Jag stänger in mig i mörkret
och darrar av rädsla och ångest
Jag förstår förstås att min ångest
bara utgör en bråkdel av din egen
och att ditt mörker är värre än mitt
Ändå vågar jag vädja till dig:
Stäng oss inte ute, låt oss vara
delaktiga i resten av ditt liv

Din pappa




Fri vers av ghost
Läst 433 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-01-29 10:33



Bookmark and Share


  Filosofen2
Detta var av det vackraste jag någonsin sett.
Att få veta ens barn fått en dödlig sjukdom
är som att tappas framför tåget.
Man kan inte andas.

Att veta hur ens barn lider, veta
att då slutet kommer finns inte mer
att ta av. Inga kramar, inga fler ord
inget mer någonsin.

Tack för du vågade skriva hur det är
att vara i skräck inför att mista ditt barn.
Tänker ofta på dig och tänker:
"Herre gud inte bara den yngsta sonen
nu den äldste."

Sänder många kramar och tröst i denna tunga stund..

Styrka
2012-06-08

    lory
smärta o kärlek i en underbar kombination ,men som känns i själen...hoppas att ljuset år er...skickar värme o modet....
2012-02-16

  Bibbi VIP
Bokmärker.
2012-02-03

  Bibbi VIP
Gråter och blir mållös.
2012-02-03
  > Nästa text
< Föregående

ghost
ghost