Himlen sträcker sig mörksvart
ut i oändligheten
och medvetandet åker snålskjuts
på vintergatan

Sträcker sig ut i rymdens tidsförskjutning
söker ett svar
när hoppet frågar om vägen
mellan lysande solar

Söker bland nebulosors färggranna födelser
lyssnar förgäves
där de svarta hålen suger in
minnet av dig

Himlen sträcker sig mörksvart
ut i oändligheten
och någonstans under den mörka tystnaden
står jag och önskar när en stjärna faller