Det levande ljuset

fladdrade till

som av en vindpust

eller någon som svepte förbi

Just när kyrkklockan slog tio

på söndagkvällen

i trons borg som är

min granne

Jag kontrollerade att

fönstret var ordentligt stängt

för att slippa nattkylan

Det var stängt

Något konfunderad

kände jag plötsligt en märklig stillhet

som om en varm och kärleksfull hand

lagts på mitt huvud och panna

Min egen tro kan inte försätta berg

eller ens en liten sandhög

Men det här var bortom orden

bortom resonen och alla rimmen

Kanske det var Jungfru Maria

på hembesök...