Minns än idag, som om det vore igår,
minns den där morgonen då jag kom
till skolan.
Tårar rann, nej de forsade utan slut.
Förtvivlat skrek det inre barnet
då ditt ansikte visade sig och det
stod du skjutits av din pappa.
Fadime, kommer alltid vara
ett namn som betyder
kamp för frihet, kamp för
fritt val då kärlek vill vinnas.
Tio år har gått, löften gavs från
många håll, men inget görs.
Fadime, jag vill så gärna säga
du aldrig glömts bort.
21 januari 2002 sköts du av
din pappa medan han skrek
Hora båda gångerna.
Vet du pratade i riksdagen,
fick upp mina ögon, lät oss veta
hur du och många andra flickor hade
och har det.
Såg din begravning, följde
genom tv och massmedia vad
som skedde.
Fadime, önskar så du kan se
mina ord just nu, önskar så
framtiden ger alla flickor rätt
till egna val.
Fadime, vet du sa att de inte förstod
bättre. Det var Jesus ord.
Önskar så din bädd i himlen får
vara vid din älskade.
Minnet av dig får aldrig suddas
ut, din död är inte bortglömd.
Mitt löfte då var det samma som idag.
ALDRIG GLÖMMA DITT MOD!