Dina ögon seglar
över restaurangen
men hinner aldrig
stanna över mig.

Och du har klippt dig,
har din förbannat
vita och vackra
kocktröja på dig
och ler mot din bror
men du övertygar mig
om att jag inte finns
i din synvinkel längre.
jag står inte där,
inte egentligen.

och hur gör du för att så enkelt
bara glömma att jag tagit upp
en plats i ditt annars så
hårda hjärta?
hur vi viskade om nätterna
om kärlek, framtid och
hur mycket du älskade mig.
hur nära vi var någon gång ibland

och jag försöker att låtsas
att du bara glömt att jag står där
och att det är så att vi säger hej
på ett annat sätt.
men egentligen,
lämnade jag mig själv
och mina lungor utanför dörren
för jag fungerar ändå inte
när du är i närheten.

och jag försöker att stå så
långt ifrån som möjligt
varje gång
för att ingen ska höra hur
fort mitt hjärta slår

och jag älskar dig fortfarande
så mycket att jag tror att
bröstkorgen ska spricka.



























(snälla berätta.
snälla berätta hur du gör
för att glömma alla nätter
som jag var din stjärna.
som du älskade mig
till månen och tillbaka.
hur gör du för att hjärtat
ska sluta slå?
För jag sitter här 8 månader senare
och skriver dikter om dig fortfarande.)